JENDC.BLOGG.SE

Har bytt blogg!
Numera kommer jag troligtvis att skriva och hålla till mer på

JenDC.blogg.se

Kommer inte att ta bort den här, men iallafall. Nu vet ni, puss!

13/2 Hamburg<3

Idag för exakt en månad sen var den bästa dagen hittils i mitt liv.
Och svettigaste haha

Want you bad - The Offspring

Bara en grym låt:)

Läppförstoring a la Jenny!

Jag har tillbringat min söndag med att fundera. Varför lägger folk ut tusentals kronor på läppförstoringar egentligen? Gör som jag istället och få en av ren tur och helt gratis, allt jag gjorde var att dricka ett litet gulligt glas rödvin till fina middagen här hemma igår! Idag är min överläpp synligt större med en fin putande form och en rödare färg. Helt gratis var det! Toppa med lite läppglans och ta-da! En otroligt billig läppförstoring som håller i säkert ett par dagar utan att tappa varken färg eller form.

(Okej, troligtvis är jag allergisk mot någon druva i vinet eller något annat jag åt/drack igår, men ska ta reda på vad det var för vin, kan va kul att veta tills någon gång jag mot förmodan känner ett behov av "läpp-lyft" haha kissies dyra sprutor kan slänga sig i vägen. Det här gör inte ens ont bara kittlas irriterande...)

Woho lördag

Idag känner jag mig så fruktansvärt grymt bra att jag måste få skryta lite, medans ni lata saker log och sov i era stora mysiga sängar så var jag uppe med tuppen(mamma) halv nio och åt frukost klädde på mig och drog till sörping med Therese och gymmade i en och en halv timme! Haha, vi kände att vi kommer bli snyggast av alla, varför slösa bort tid på att sova? Nej, våran nya tradition blir att gymma på lördagmorgnar, thats is.
Sen när vi var klara hade pappa varit och handlat så vi kunde få skjuts hem, trodde jag. Det slutade med att jag fick övningsköra och fy sjutton vad bra det gick! Parkerade lyckat och perfekt direkt också woho jag är på toppen humör idag, PERFEKT ikväll är det party hos Nickie med, kan jag vällja en bättre dag att vakna på rätt sida?!

WOOOHOOO!

Lite offspring

Okej, det här var annolunda, fint men annoluna. Låten alltså...håret däremot... haha nej skojja men jag fick en halvchock när jag såg det. Vad är de för fel på det korta blonda eller dreadsen?!

ajaj i nacken

En del tycker att det är jätteskönt att få massage, men inte jag.
Först känns de bra, bra, bra när de masserar ut cpknölarna i nacken och ryggen.
Sen.
Lite huvudvärk...
När massagen är klar, början till migrän...
Sen efter drygt en timme, illamående.

Och det sitter i länge, tog en migräntablett av mamma förrut men inte hjälpte det inte nej här sitter jag och mår dåligt för det. Usch, muntra upp en ensam Jenny lite innan hon går och lägger sig igen!
Tills vidare kommer en låt jag gillar, den är grym och Joan Jett är grym.
PUSS

CC COWBOYS

Ville dela med mig av lite bra musik såhär en tidig lördagskväll. Min lördag kommer tillbringas med Ebba Grön och Imperiet bestämmde jag mig just för... Kanske lite gammla minnen kan få göra mig sällskap och roa mig en del, men nu först ska jag gå och hämta glass sen ska jag tillbe min tuggummigud som barnen 19hundra80sju.

Puss!

UMPULS

Jag får ibland något som kallas impulser. Tankar om att göra något, och sedan gör det. Det kan vara alltifrån att köpa en tröja man egentligen inte behöver till att hoppa i sängen, springa barfota i snön eller färga håret. Bara en plötslig tanke man sedan håller fast vid och genomför, ibland är det bra tankar och ibland mindre bra. Ibland lyckas de inte som de borde ha gjort,, men impulser får nog vi alla ibland och jag älskar att göra saker på impuls. Något som jag verkligen inte trodde om mig själv, som säkert andra heller inte tror. Som tillexempel hitta en kartong med blekning och slingmössa, vilken ide det gav mig. Vem hindrar mig?
Ingen hindrar mig, Therese hjälper mig och vi tillbringar en stund med att skratta och jag tänker hela tiden att imorgon får vi studiebidrag så jag kan köpa ny färg om det skulle se förfärligt ut.

När vi drar av mössan så ser mitt hår ut som på bilden ovan. BETTY SPAGETTY JENNY!
Lite mera skratt och skakiga ben av att stå frammötböjd i flera minuter och skölja håret, lite tvål och vatten för att tvätta bort rinnande mascara och sedan en liten stund med hårtork och handduk.

Resultatet vart faktiskt chockerande nog ganska så fint. Syns inte så jättemycket, bara ljusare tunna slinger genom håret, de gjorde sig rätt bra där tycker jag. Borde nog göra några till dock... Kanske blir en ny förpackning för studiebidraget imorgon?
Iallafall, jag blev nöjd!
Hejja alla som gör saker på impulser där ute, man mår så härligt bra efter en lyckad impuls!

Söt

Jag gillar att sprida glädje och när glädje sprids till mig, woho!
Kolla den här videon, den är söt, och söt är bra då blir man glad och glad är bra då har man roligt och så vidare i all oändlighet av den goda cirkelns goda saker...

Puss!

FILOSOFI

Jag kommer ihåg en film vi såg en gång på låg eller mellanstadiet, den hette "FiloSofi" och jag har för mig att den var norsk, möjligtvis dansk. Jag började där någon gång att tänka på mig som filosof, för jag tänkte mycket och sakerna de tog upp i filmen fastnade jag för. Jag blev fascinerad och tyckte väldigt bra om dess historia, och med historia så menar jag även den historia som den berättade om. Filmen var på sätt och vis som en enda lång historielektion om filosofer och liknande. Tyvärr kommer jag inte ihåg hela längre, inte ens om kvaliten eller skådespelarna var bra, men det är en film som har gjort intryck. Det jag kommer ihåg tydligast av allt är när huvudpersonen Sofi möter en gammal man som berättar hur han ser på människan.


Som löss på en kanin.


När de är barn börjar de längst ut på ett eget pälsstrå.
När man är barn har man långt mycket mer fantasi än vuxna och är långt mycket mer öppna för okända saker och saker som "vuxna" även skulle kalla löljiga och påhittade.


Ju äldre man blev, desto mer insåg man att de vuxna nog hade rätt. De vuxna befanns sig närmast huden på kaninen, längst ner på stråna i en grå vardaglig värld där allting är sig likt och fölljer sitt mönster dag ut och dag in. Där går man ganska lätt vilse enligt min egen åsikt.


Iallafall, barnen klättrade längre och längre ner, stängde sig mer för deras så kallade fantasier som hela tiden löjligförklarades av vuxna. Deras tankar sattes in i en mer alldaglig rytm ju mer tid som gick, till slut var de vuxna och mogna nog att ta plats i den grå världen närmast huden i vardagens rytm. Långt ner i mörkret, där man nästan inte längre kan se stjärnorna, åtminstonde inte om man inte kollar riktigt noga och hur många i den världen har tid eller ork att göra det? Det finns inget bättre än det liv de lever där, så varför ens kolla bort?

Nej, vilken barnslig fason att kolla på stjärnorna och drömma sig bort.



Stjärnorna, stjärnhimmelen har för övrigt alltid varit en enormt stor inspirationskälla för mig. Jag blev så ledsen när jag tänkte att jag minns inte senaste gången jag gick ut bara för att få se enstjärnklarhimmel. Att stå där ensam och se uppåt mot en mörk stjärnklar himmel, finns inte mycket mer som ger mig ett sådant lugn fyllt med tankar och inspiration utan att stressa. Det är det sköna, att tänka nått otroligt mycket, få ideer efter ideer och sedan... släppa allting som om man aldrig hade tänkt det och gå därifrån. Det gör man inte egentligen, för det finns sedan kvar i ens undermedvetna och kommer tillbaks när det behövs.
Och ja, det här var mina egna tankar, inte gammle mannens som Sofi i filmen möte, systemet med löss och kanin, barn till vuxna, det var hans men tankarna runt omkring har såklart jag skrivit. Vem skulle annars kläcka ur sig sådant här förvirrat trams?

Ett tillägnat innlägg!

"Det här till ägnar jag till hampus, han tjatar och tjatar om att jag ska skriva nått, lämna mig ifred!"
Nej, du är nog ganska snäll faktiskt, gillar Rise Against och allt. Lika mycket som jag skulle jag tro, minst. När han fick höra att jag skulle se dem live ville han bli ihop med mig, så han blev det lite grann, även fast jag inte är ihop med honom. Dessutom så gillar han inte The offsprings så mycket så jag försökte göra slut men det gick inte så bra för han var ihop med mig endå. Han har många flickvänner, de är söta:) Han säger ganska mycket och jag vet inte om allt är sant men det gör inget för när det gäller oviktiga saker som att vi ska gifta oss, då får han gärna skojja, jag blir glad när folk är glada och skojjar mycket, så han är lite bra och gör mig lite glad! Nu gör jag honom glad eftersom jag tillägnade ett helt innlägg åt honom.

Här kommer en grym låt också som jag vet att han tycker är grym, precis som jag.

Tid

Vem sa att jag lever i samma tid som er bara för att jag lever samtidigt?

Varför berätta, om ingen tror?

Jag känner till ett ställe, ett ställe där jag kan berätta en historia om något som funnits och hänt på riktigt.
Jag känner till fler ställen, där kan jag berätta historier om vad som kunde ha funnits och hänt på riktigt i en tid där man trodde på väsen man inte tror på idag.

Egoist?

Jag satt här och tänkte att jag måste skriva något. Jag vet precis vad jag måste skriva och borde skriva men har ingen aning om hur jag skulle börja, vilket jag fortfarande inte har, men jag provade olika inledningar bland annat;
"Jag är egoistisk, väldigt egoistisk. Eller är jag kanske bara rädd att förlora något som är mitt?"
Det raderade jag och skrev sedan;
"Är jag egoistisk bara för att jag inte vill dela med mig? Men det vill jag ju, vill inget hellre än dela med av min glädje!"
Raderade och vart irriterad, tänkte att nu skiter jag i det, får blogga en annan gång. Struntade som tänkt i att skriva och lyssnade på musiken igen. Tim McIlraths röst sjöng just då "I'm so sick of all these people but i'm scared to be alone" från låten Voices off camera, och där har jag min inledning. Nu kan jag börja skriva!


"I'm so sick of all those people, but i'm scared to be alone" Den meningen beskriver just nu exakt vad jag vill ha sagt med min text ikväll. Det är såhär, Rise Against kommer troligen till Sverige och spelar i sommar på WAY OUT WEST i augusti, Göteborg. Först blev jag riktigt pirrigt glad i hela magen men sedan, självklart, så tänkte jag efter. Jag vill inte att hela världen ska veta om dem, jag vill inte ha folk omkring mig som säger "fan va bra dom är!" utan att veta vad de pratar om, för jaaaa. De ÄR bra. Riktigt jävla bra och otroligt grymma på det de gör, och det är nästan så jag själv skäms över att lyssna på dem för jag förstår inte heller exakt vad alla deras otroligt bra låtar handlar om, det kan jag stå för. Men musiken är ingenting jag ger mig in i att diskutera med vem som helst. Nu vet jag en som kommer känna sig träffad och det är bra för den personen är bra och, när jag vill prata musik så vill jag bara snacka det med någon som förstår sig på det och vad som är bra.
Jag menar, nästan vad som helst som har en melodi kan låta "bra" men en del saker är bara för simpla, enkla och i längden betydelselösa. Det är först när man lyssnar djupare, hör texterna, ser meningar och förstår att det handlar om så mycket mer än något som i första intrycket "låter bra" som man kan säga att man verkligen gillar det man hör, hur ska du kunna stå för någonting du inte ens vet har en mening? Stå för det man gillar ska man göra.Den mesta musiken i allmänhet har säkert meningar och betydelser, men också alldeles för många fans som lyssnar och sjunger med utan den blekaste aning om det och då har inte banden lyckats med det de vill. Visst, de når fram till en publik men säger vad? Inget publiken hör iallafall.
Det är det jag är rädd för kommer hända om Rise Against kommer hit. Folk som är på festivalen för andra bands skull kommer se dem "bara för att de är ju ändå redan där" och hoppa med och leva sig in lite för att sedan berätta för hela världen hur bra de är och hipvips så har de fått mängder av fans som inte har en anning om vad de lyssnar på. En del kommer säkert upptäcka vad de hör och verkligen fastna för det, men många kommer troligtvis prata på om dem ett tag och så småningom glömma bort varför. Sedan, är de kända, kommersiella och kommer säkert bli stämplade av några som anser sig vara bättre än andra och folk kommer säga att det är fjortismusik, och om det skulle hända då försvinner jag. En del saker säger man symboliskt… Tänk på det och berätta för mig vad ni tror jag menar!
MEN DET JAG ÄR RÄDD FÖR ÄR ATT FÖRLORA KÄNSLAN AV ATT KÄNNA MIG UNIK SOM VET NÅGOT SOM ÄR BRA. JAG ÄR SÅ TRÖTT PÅ FOLK OCH VILL HELST AV ALLT STÄNGA IN MIG I MIG SJÄLV OCH HANDPLOCKA UT BRA MÄNNISKOR SOM KAN FÅ LÄRA KÄNNA MIG OCH VI KAN LEVA LYCKLIGA I VÅR EGEN LILLA VÄRLD OCH GÖRA SÅNT MAN BARA DRÖMMER OM UTAN HINDER OCH TRÅKIGA REGLER SOM STOPPAR OSS.
Jag menade inte det där, förlåt. (Kan jag inte ens stå för vad jag skriver?) Okej, jag menade det inte exakt sådär som jag skrev det men jag menar att jaaa, jag är trött på alla dessa människor som bara lever, tar, ger, finns, försvinner, kommer, glömmer, gömmer, hatar, gillar, hissar, dissar och ja, bara finns till. Har alla glömt att leva? Att verkligen njuta av nuet, ta åt sig lite på djupare nivåer än det yttre som oftast syns? Knyta några riktigt hållbara band inom sig? Vad mitt svammel just nu har att göra med att Rise Against kanske kommer till sverige i sommar, det kan jag faktiskt inte svara helt på, men läs igen och tänktänktänk kanske skriver jag om något helt annat? Läs mellan raderna.
Som Tony Irving skulle ha sagt ”Men”. Det var att jag läste att Rise har planer på Sverige som drog igång mina tankar på världen och folk igen. En del kanske tänker nu "Men hallå, du berättar ju själv för hela världen om dem?!" men det är inte det som är poängen i den här texten, om ingen förstår det jag skriver, det gör inget jag kommer inte hata er för det. Jag räknar faktiskt inte med att någon kommer att förstå exakt hur jag menar, med tanke på att jag inte förklarar det speciellt bra och hoppar över många delar, men nu har jag fått det sagt och lättat på hjärtat lite.
Upptäckte under tiden jag skrev att jag har en stor dos dold ilska någonstans här inom mig? Kanske borde plocka fram den och skriva av mig oftare. Det var skönt.

Här är låten "Voices off camera", lyssna på den, läs texten och dela sedan gärna med er om vad den säger till er, om den säger något. Till mig säger den oerhört mycket, jag kan se personliga betydelser och större betydelser. Skulle jag försöka förklara allt vad den låten berättar för mig och om mig så skulle jag kunna skriva något som liknar en bibel i storlek. Men lyssna och tänk, vad säger den Till er? Vad säger den Om mig? Vad säger den Till mig? Vad säger den Om världen?

Silver

Jag har ett halsband i silver med min månadsten i ett hjärta, det fick jag när jag döptes och jag älskar det fortfarande.

En morgon när jag satt på bussen in till skolan tänkte jag på hur grå världen lätt blir om dagarna. Busschauffören släckte lamporna och jag kände mig tacksam för att han tillät oss att se ut genom fönstrerna som finns på bussarna. När lamporna är tända tidigt, tidigt på morgonen, redan innan det börjat gryna så känns det ganska onödigt att det finns fönster på bussarna. Vi kan lika gärna åka i lådor. Men när han väl släcker så kan man luta sig tillbaka, slappna av och se skogarna, husen och samhällen utanför och låta fantasin spinga iväg och ge vardagen lite mera färg. Det är väldigt lätt hänt att drömma sig bort, jag gör det varje morgon.
Imorse var lamporna tända men jag lutade pannan mot den kalla rutan och koncentrerade mig på snötäckta ängen vi just åkte förbi. Ett inte allt för tjockt lager med snö täckte nästan hela världen där ute.
Ängen tog slut och en skog började.
Det var en slutning uppåt, ser ut som om skogen går rakt upp i himmelen, och jag lovar er att jag såg en stor silvervit enhörning med vingar stå där bland träden med en blick som berättade hur besviken den var på mänskligheten och allt det grå.

Jag menar det jag säger nu, Tack för det blåaktiga ljuset som kommer av en fallande måne efter en lång natt, tidigt om morgonen innan gryningen visar sina första spår i den silvriga, glimrande nyfallna snön.

Sagor kanske vore något?

Tjoho! Jag är inte alls bra på det här med blogg men min ursäkt är att jag faktiskt vill ha något vettigt att skriva om när jag väl skriver, inte bara massa tråkigt svammel om min väldigt intressanta vardag där det händer något speciellt nästan var tredje vecka. Nej, jag funderar på något roligare... Som att skriva sagor kanske? Traditionella som alla känner till fast med en touch av min fantasi och kanske egna historier... Japp, det funderar jag på för det är något jag tycker om att skriva! Låter det som en bra idé?

isåfall;

TIPS, TIPS, TIPS OM VAD NI VILL LÄSA FÖR HISTORIER!

Tills vidare bjussar jag på en nytagen bild på mig i egen hög person. Humöret och fantasin är på topp så skynda på att tipsa mig om vad jag kan skriva för historier.

Puss er egen sagoskrivare, Jenny

hmm

Jag är inte världens mest öppna person, även jag har hemligheter. Inte så många "åh det här får verkligen inte komma ut, kan inte säga till någon!" Utan mer saker jag bara helt enkelt inte berättar om ingen frågar. Nu sitter jag och tänker, det finns en grej jag inte sagt men som kanske borde sägas, jag vet inte. Om jag visste något som egentligen inte spelade någon roll men berörde dig på sätt och vis och bara möjligtvis, du skulle kanske inte ens bry dig men iallafall. Borde jag säga det till dig då? Och skulle du bli arg på mig även fast ingen gjort något fel i det jag vet? Det har kanske bara att göra med vilka man väljer att umgås med? Det borde inte spela någon roll, men just den här saken funderar jag på om jag borde säga någonting om eller inte. Hade läget varit tvärt om hade det inte spelat någon roll.

Bild

Känner mig oerhört kultiverad nu för tiden, har under cirka två veckor köpt fyra böcker (på engelska) läst tre avdem och är inne på fjärde nu. Jag har också upptäckt lite musik som jag känner ett starkt behov av att beställa hem så jag har det på skivor. Kultur, fantasi, historia, myter och verklighet, det tycker jag om. Jag haringenting intressant eller viktigt att skriva idag så istället visar jag en bild jag skapade igår, månen är en googlebild tyvärr.. Men men! resten vet jag att jag får använda mig av.. Puss!

Hjälte

"När jag var liten bodde jag långt ute på landet och vintrarna var sagolika med meterdjup snö, en sådan vinter för många år sedan åkte jag skidor på vår tomt. Jag var lite klumpig och plötsligt åkte jag ner i ett dike. Där satt jag sedan fast och kunde inte ta mig upp, jag blev både rädd och ledsen men plötsligt stod pappa där och lyfte upp mig. Jag kollade då på honom och sa ”Tack pappa, du är min hjälte!”

Men vad är egentligen en hjälte? Jag har många tankar kring det och skrev förra veckan en uppsatts om just det ämnet i skolan. Tyvärr vågar jag inte ladda upp det här på bloggen än, just för att jag inte är säker på om jag verkligen skrev som jag tyckte. Jag ändrade mig hela tiden och kunde inte bestämma mig för en sak. Men jag kan berätta om hur jag tyckte när jag var liten, vem som var den största och bästa hjälten då, för det var nämligen min pappa. En snäll snubbe som alltid räddade mig när jag hamnade i knipa.

För att fatta mig kort om vad jag tycker en hjälte är så kan jag nog säga att det är en osjälvisk person som gör allt för någon/några andra. Eller iallafall "allt" som betyder något för den som den gör det för.

Jag kommer nog återkomma till det här ämnet jag vet bättre vad jag ska skriva haha.

Behöver ingen titel.

Jag tror inte jag lunde ha valt ett bättre tillfälle att läsa den boken. Jag tror inte författaren hade kunnat sätta ett bättre namn på den historien heller. Twilight är ett starkt utryck och för mig betyder det nu så mycket mer än "bara" en bra bok, för plötsligt tror jag att jag närmar mig ett ställe, ett tillfälle i livet, som jag kan koppla till det utrycket, skymningen. Det är som om jag plötsligt skymtar ett mörker och solen är på väg att gå ner, men jag är inte säker, kanske är den påväg upp? Det är skymning och solen lysser inte starkt, utan ganska svagt. Plötlsigt har jag förstått att även den mest perfekta dag kommer att gå mot ett slut och natten kommer alltid att komma efter skymningen. Du vet aldrig om den kommer bli kall och stormig eller bara lugn och avkopplande, oavsett vad så blir den mörk såhär års.
Jag har alltid tänkt, sett och beundrat något, vill inte säga vad, som jag tycker är vackert. Och vackert räcker inte till som ord för att beskriva det jag ser, en sorts kärlek. Självklart, när man tänker så inser man, är inte allt som är fruktansvärt vackert väldigt ömtåligt? Är det inte så? Hur mycket tål det egentligen och vad krävs för att återskapa det om det skulle falla isär och tappa en del av sin glans under nattens gång. Jag vill inte tänka på det för jag trodde inte ett slut för det vackra någonsin skulle komma, men saker händer och jag vaknar upp (sover man under dagen? kanske är det en gryning jag skymtar?).
Jag har förr drömt sanndrömmar, och drömmar som gått att tyda och koppla till saker som faktiskt händer sedan, och jag har drömt att jag träffat och lärt känna människor långt innan jag var medveten om deras existens.
Senaste nätterna, månaden kanske mer har jag haft många lustiga drömmar. Konstiga, skrämande, lyckliga, hoppfulla, vardagliga- ja drömmar i alla slag. Men det de hade gemensamt var att en speciell person var med i dem alla på ett eller annat sett. Men han var alltid där i drömarna och jag minns dem så tydligt, vad betyder det att man drömmer om en och samma person under en lång tid och varje natt? En dag i helgen tänkte jag, kanske är jag för inne i boken (Bella i twilight drömmer om Edward varje natt) men sedan insåg jag att mina drömmar började långt innan jag började läsa.
Jag kom just på att kanske jag fokuserar på fel ställe, kanske är det inte att han återvänder i varje dröm som jag ska fokusera på? Kanske är det vad som faktiskt händer i drömmen, hur vardagligt det än verkar, jag ska fokusera på? Om jag då tyder mina drömmar rätt, själv, så är jag deffinitivt i en skymningstid, ett gränsland, solen står lågt och månen är påväg upp. Oavsett hur det går misstänker jag att det här året kommer vara natt. Stormig, mörk och molnig eller lugn, stjärnklar och med fullmåne. Saker händer under natten som inte existerar i fantasin under dagtid

Det här är kanske inte vad någon väntar sig att läsa av mig, om någon ens läser. Men det var vad jag behövde skriva och det är vad jag skrev. När jag skriver tänker jag inte alltid, utan låter mest fingrarna och händerna styra sig själva av undermedvetna impulser från mitt huvud och hjärta, utan att jag är direkt medveten om vad jag säger förrän jag är klar. Jag är konstig. Kalla mig gärna det om det känns bra för jag vet det redan så kommer inte ta illa upp.

Kom ihåg, ta vara på det som finns just nu, det bra. Och har ni inget bra just nu, kom ihåg att morgondagen alltid kommer, oavsett hur lång natten känns. Då har ni iallafall hoppet, och hoppet är bland det viktigaste som finns i livet.
//Jenny D.C

fin låt

Kände att jag ville tipsa om den här låten, fastnade lite för den och tyckte den var fin. Kanske, kanske inte. Men just nu och vi lever alla i nuet.^^

Vad är en hjälte?

Hur skulle ni beskriva en hjälte? Vad är en hjälte i era ögon? Någon favorit och hur kommer det sig att det är favoriten?

Jag är nyfiken, svara snälla :)

ranom

En vettig vecka, skola, skratt och tristess. Stan och äklig mat och kaffe och fika och osammanhängande meningar som betyder att vi hade prov på uppsattsskrivning idag, jag misstänker att det gick bra. Skriva är min starka sida i svenskan, framför allt berättelser och historier, idag skulle vi upsattsa (HAHAHA misstolkade mig själv =( ) om hjältar osv. Nära ämnet sagor så weeey. Good luck to me.

Känner mig random och har energi, oh yes.
Men skriver inget bra även då jag ville kladda ner några rader så puss och god natt, sov gott!

lala

Att läsa på bussen innan skolan är inte alltid bästa ideen... Igår klev jag av bussen fortfarande inne i boken, möter charlie och natta och han får för sig att hälsa artigt på mig.
"Hej, Charlie heter jag!"
"Hej, B...B..Be.... JENNY!"

Jag tänkte att jag var Bella i Twilight :(

iiiiiis

Igårkväll när jag skulle ta bussen in till stan så gick jag där i min egen värld och ja, gick där jag alltid går, en "genväg" i form av en grässlänt. Jag kom fram till kanten så ser jag att det är is och snö mitt i. Okej, jag går bredvid på gräset istället så jag inte halkar!
Ratatatataa....pff.
Bambi på hal is vart det jag halkade på rumpan(landade dock på min väska haha) och satte ner händerna i fallet... halkade ner en bit till innan jag kunde resa på mig och försöka ta mig upp igen, det var verkligen snorhalt! Fast det ända som hände var att jag fick lite ont i vänstra ringfingret och högerhand, shit happens.
Kom till slut ner till bussen som jag iallafall fick vänta på en kvart för mycket och när den sedan kom till sörping skulle hälften av och kissa -.-'
Jaja till slut kom jag in till stan och tillbringade natten med att se på film med en som slåss med armbågen i sömnen :)(A)
Vad hände idag när jag gick av bussen och skulle hem då? Jo, gårdagens isupplevelse var som bortblåst så jag styrde stegen mot den vanliga vägen gick en bit där och sccfffhhh så stog jag på alla fyra.
Hejja mig!

Jaja resten gick bra och helgen har varit bra och trevlig... :) Helgen har varit föresten, än är den inte slut! Jag går ju på en så bra skola som John Bauer och är ledig imorgon med för lärarna har konferans! Tjohooo

Funderar på att eventuellt gå på stan... någon som känner sig peppad på att hänga med? :P

Låt barn få vara barn

Jag satt och surfade runt på nätet som vanligt, när jag fastnade för en video. En video med små barn som gick på catwalken, fixade, uppkläda och med perfekta leenden på deras läppar. Min första tanke var att de är så söta och jag funderade på hur de kan se så perfekta ut när de är så små, runt 5-7 år. Och framför allt, hur kom de på att de ville vara med i sådana tävlingar? Ja, jag började med andra ord tänka efter lite. Var det vad de själva ville? Jag såg en till video.
De små barnen fick spraytaning (sprayade över hela kroppen med brun-utan-sol) och sminkades som dockor, stajlade och fixade, hade de inte perfekta tänder så gjorde det inget, det går att klistra på löständer som dessutom är helt vita och ser väldigt äkta ut. Barnen sitter där i timmar väldigt få av dem ser glada ut, inte ens förväntansfulla. Om det är deras eget val så borde de väl se fram emot det? Att visa upp sig i vackra kläder, liknande prinsessklänningar man köper till dockor? Kanske de inte hade räknat med allt som ligger bakom ”perfektheten” och kanske de inte tycker att det är så roligt att vinna nya bilar till föräldrarna, och pengarna, jag tror inte att alla barnen får göra vad de vill med pengarna de vinner. Nej, det kommer säkert gå till träning för nästa uppvisning.
Jag tycker att barn ska få vara barn, de ska baka kakor av lera i sandlådan, leka med bilar, klättra i träd, gunga och ja, bara vara barn och njuta av livet! Om föräldrarna trots det insisterar på att deras barn ska gå på catwalken så kan det väl få vara för att visa upp tåliga kläder de kan ha i alla väder? Kläder som är praktiska, inte blir så smutsiga, är hållbara och gjorda för barn, det skulle i alla fall vara en bra sak att se. En till sak Jag inte tycker om är att de ska få tjocka kakor av smink i hela ansiktet, de är redan så vackra och perfekta, varför få dem se ut som dockor? Det är så onödigt, vad har de att dölja? När de är så små har de knappast finnar eller liknande. Mycket smink förstör huden, täpper till porerna vilket så småningom alltid leder till olika hudproblem för de flesta. Tjockt lager smink, mängder brun utan sol, håret blir tuperat, lockat, plattat och dränkt i spray… Hur kommer de se ut när de blivit äldre? Undrar om föräldrarna fortfarande är stolta över sina barn då.

Angående videon jag länkade överst i det här inlägget, det är en låt med en betydelse, lyssna på den. De flesta jag spelar den för säger något i stil med att den är dålig, den suger, värdelös och så vidare. Men på något sätt, när jag lyssnar på den börjar jag alltid att tänka. Tänka på hur är världen, hur är du, hur är jag? Det finns många som nog kan känna igen sig åtminstonde lite grann i texten.
"The world is just illusion, trying to change you"
Hur sant är inte det? Lyssna på den och ta åt er, var er själva istället. Det kommer man mycket längre på än om man försöker förändras. Förändras för att passa in i en ständigt förändrande värld och i ett ständigt ändrande mode.

Jag har alltså blandade åsikter, men framför allt och sammanfattat, en del barn tycker säkert att det är roligt att få känna sig fin i underbara klänningar, men allt smink och fix... Det är så fel, så fel.
Här kommer några videor med barnmodellandet... Skapa er egen åsikt, jag är diskustionsbar!

Kolla den här först.

http://www.youtube.com/watch?v=k71rG0o02BM

tss

NU TÄNKER JAG KLAGA,NI SOM INTE VILL LÄSA BLUNDA.

Jag har jätteont i min rygg och nacke =(

Så var skolan igång igen.

Första dagen i skolan, först kunde jag inte somna igår och imorse vaknade jag tjugo över fyra (!) och var klarvaken, kunde självklart inte somna om och sen har jag haft ont i magen idag men men ingen fara jag mår bra och vi gjorde inget speciellt i skolan... såg på simpsons! Haha våran mentor, han är tuff han.
Nu funderar jag på att se en film eller något... hm ja.
Och idag tänker jag tipsa er alla som inte redan sett den, En riddares historia ( A knights tale) med Heath Ledger är en väldigt bra film!

http://www.aftonbladet.se/wendela/article4128442.ab

En flicka, 5 år och en pojke, 6 år skulle tillsammans med hans storasyster(7år) åka till Africa i smyg. De tänkte inte säga något till sina föräldrar för de trodde inte att de skulle bli borta så länge... Anledningen till att de skulle åka dit var för att de skulle gifta sig!
Haha, jag skrattade när jag såg rubriken på aftonbladet.se, men så himmla charmigt! Och vilket initiativ, både skrämmande och gulligt. När jag var liten hade jag okså en "pojkvän" som jag skulle gifta mig med när jag blev stor men... ja just det, när jag blev stor. Att göra det då direkt trodde jag inte gick. Vilket det ioförsig inte gör heller men ja...
Söt kärlek, jag hejjar på det lilla gulliga paret och hoppas att de växer upp och finner kärleken igen i varandra och små småningom gör om resan och gifter sig! Fast mer planerat kanske, och nog med släkt...
Nej men vilken historia alltså... Haha...

om..

Om jag hade styrkan, kraften, snabbheten, odödligheten av en vampyr så skulle jag annvända det till att beskydda de som behöver och som är viktiga för mig. Och med tanke på hur långt liv man har om man är odödlig så kan det bli ganska många med åren man skyddar, skulle det inte klassas mer som en ängel en vampyr då, till slut? Nej ängel är fel, men något annat än vampyr. Kanske bara odödlig och oövervinnerlig?
Och om vampyrer är odödliga, vad händer om de slutar äta? De kan ju inte dö, så blir det ett evigt hunger eller försvinner det till slut?
Aja, om jag mot förmodan skulle få de krafterna, vem känner att den behöver ett skyddande väsen? =)

(haha..)

struntprat, tidsfördriv och youtubeklipp

Imorgon är sista dagen på lovet, jag vill att det ska bli en bra dag. Med andra ord måste jag åka nånstans så jag slipper vara hemma! Inget fel på mitt hem, inte alls jag trivs. Men en dag till med min lillasyster och jag hamnar på psykhem... kanske, åtminstonde om jag måste vara ensam med henne... Aja bättre att ta det säkra före det osäkra, haha.

Jag sitter och lyssnar på en skiva med musik från 80talet, det gillar jag. Såg på "Hot Rod" igår,det var kul och filmen är kul haha. Iallafall så var en låt med där i filmen som är gammal och bra, vilket fick mig att leta fram 80talsskivor här hemma idag.

Hittade några låtar jag lyssnade på väldigt mycket förr, och ja, de är fortfarande bra och de har sin charm. Jag gillar youtube, det är en bra sida och jag tycker om att länka youtubeklipp till bloggen så att de få som faktiskt läser kan roa sig med att skratta åt vad jag skrattar åt, lyssna på de jag lyssnar på och ja allt vad det är. Nej, jag har inget vettigt att skriva men jag skriver endå. Och när jag endå håller på och skriver måste jag tipsa om en annan blogg, vill man bli tipsad om lite bra musik så kan man kolla memonas.blogg.se. Han kallar mig fågelunge som bara svälljer all musik jag hör xD(ha-ha-ha)

Nu när jag själv satt här och kollade videon kom jag att tänka på en random Mr scrooged som dyker upp i slutet av filmen. NEEEEEEJ skrek mitt huvud nyss, självklart. Är jag klar med skoluppgifterna jag skulle göra? Nej. SÅ bäst att jag slutar skriva och tillbringar några minuter med den gammle herren Charles Dickens och programmet flash..

puss!

Ghost rider

Tuff film, se den! Den är rolig också:D

Twilight

Den filmen<3

En sak jag tycker är lite rolig är när man kollar på bilder, fotton, som är tagna på Edward och Bella, på de flesta bilderna är hon blekare än honom, liten smått störande detalj haha. Det har iofs inte med filmen att göra men kände för att informera om det endå. Ni som inte har sett filmen, se den! Tyvärr verkar det som att den inte går på bio speciellt länge till, det bra med det är att då dröjer det inte allt för länge tills den kommer på DVD!

2008

Nu har jag varit riktigt dålig på att blogga. Japp jag vet har bara blivit så, intresset kommer ibland och ibland försvinner det, för egentligen är det ganska tråkigt att blogga om vardagliga händelser men nu, nu hade jag tänkt mig att sammanfatta förra året lite... om jag vågar haha.
Ajja, jag kan göra det väldigt kort och enkelt för mig.


Januari
Hade 80talskväll med Karin, Frida, Charlie och Tim.
Spenderade rätt mycket eftermiddagar/kvällar utomhus i stan med att yra runt och kolla på när folk försökte lära sig parkour och blev tillsammans med T den 17.

Februari
Lanzarote en härlig, underbar vecka med familjen och några släktingar. (lite tråkigt landskap för min smak men härligt var det)
Mycket tid med T o gänget(även kallat "kollektivet" har jag hört haha.)

Mars
Klippte av mitt långa hår, det var vid nedersta revbenet och sen hamnade det precis på axlarna, stor skillnad. Gjorde en "kul" video med K o F där vi visar hur det går om man har för mycket fritid i ringarum. Satte även i mina dreads för första gången i slutet av månaden...

April
Mycket tid med T. Ofta hemma hos Josse och Martin...
Mycket dreads.
Varma eftermiddagar i vasaparken.
Not happy.

Maj
Jobbade med Aktivgruppen för första gången.
Mycket T.tid och mådde inte så jättebra.

Juni
En hel del dagar med T. ute på hans sommarställe, seglade för första gången i mitt liv och välte med båten, blev blöt och kall men inte sjuk. Firade midsommar där med..
Fyllde 17! Ingen höjdardag direkt men det brukar inte mina födelsedagar vara heller haha.
Mådde bättre.

Juli
Tog slut med T. efter nästan ett halvår. (Och tur var väl det om jag får säga det själv såhär efteråt med allt man vet nu)
Var i London med familjen ett par dagar, riktigt roligt var det, vill tillbaka!
Fottade och redigerade en hel del med..

Augusti
Party,party och två helger i liseberg den ena med familjen den andra med härliga vänner. Skolan började igen, mitt i augustifesten, suck vilken timing men det gick bra haha.

September
Blondera Nattas hår, medeltidskväll i söderköping och en del fotto.

Oktober
Rise Against släppte ny skiva, Natta och Jag träffade Cesar(haha), han lovade oss en rolig framtid, hm host.
Var på studiebesök med skolan på Arclight i sthlm. Stället där de gör alla special effekter till svenska filmer, det var roligt, roligt.
Den siste hade jag min MASKERADfest också, det ryktet blev stort och MINST 40 pers stod utanför mitt hus och ville in(outklädda wtf det kunde de drömma om haha)

November
Hände inte allt för mycket...
Var på gymnasiefesten SBN i linköping, riktigt tråkigt vardet faktiskt. Lustigt folk osv
Började på praktiken, det var rätt roligt däremot.

December
Mamma tattuerade sig.
vi hade en riktigt rolig kväll hemma hos Natta, tjejerna plus lite killar.
Vammarskolansdag+luciatåg och narutomaraton m. Sara L.
Skolavslutning där Natta och jag var kläda som skolflickor(bilden på min header är tagen då)
Jullov, jul och nyår
Nyår var inte så jättelyckat men träffade lite trevliga människor iallafall:)

Oj det här året har gått fort och ändå känns vissa saker som en hel livstid sedan...
Om jag får säga det själv spenderade jag alldeles för mycket tid på helt fel sak i början av året. Klart, det hade sina bra stunder men såhär efteråt, då borde jag ha gjort och sagt vissa grejjer annolunda och inte stirrat mig så blind.
Det här året har varit lärorikt på många sätt och jag känner själv hur jag har vuxit och nog mognat en del. Många nya upplevelser och två länder besökte jag som jag inte varit i tidigare. Jag vet inte riktigt vad jag kan säga om året, det har varit både bra och dåligt men jag hoppas endå att 2009 blir bättre, jag fyller ARTON! Den födelsedagen hoppas jag åtminstonde blir bra!

Hurra hurra och god fortsättning till eder alla!